Håller tummarna

Jag måste hoppa in i politiken igen.

Jag skrev rätt mycket om det förut, men då var jag också väldigt involverad i saker själv. Numera håller jag koll i tidningar och allt det där som hör till, men jag yttrar mig väldigt sällan.

Nu är ju mr Löfven ny ledare för sossarna och hela den här nyhetsboomen om det fick mig att gräva tillbaka i bloggen. För en gång i tiden var jag fan inte så nöjd med denna man. Det var när finanskrisen slog till rejält i slutet på 2008 och folk började förlora sina jobb. Även jag. Det var en av de tyngsta perioderna i mitt liv eftersom jag var facklig. Det var så tufft att jag ännu idag minns hur det var precis som det hände igår.

På mindre än ett år satt jag i uppsägningsförhandlingar (där jag även fick förhandla bort mitt eget jobb), konkursförhandlingar och blev huvudskyddsombud mitt i allting. Jag fick nytt jobb på mindre än en vecka efter att jag förlorat mitt gamla och blev ordförande i fackklubben där och det första företaget började med då var att ge mig heads up på att det kunde bli uppsägningsförhandlingar på företaget. Det tog på krafterna, kan jag tala om. En av de värsta perioderna i mitt liv.

Men i samband med hela den där härvan vi var uppe i innan jag fick ett nytt jobb, fick vi besök av mr Löfven himself  då han tyckte vi gjort en sådan bra förhandling när vi lyckats rädda 5 personer när företaget varslade 40 stycken. Men då var jag arg. Riktigt arg. Det var som att hela Sverige var på väg under, så kom han och skulle hedra oss med sin närvaro. Som om det skulle hjälpa oss på något sätt.

Besöket gick också till på det sättet att vi inte fick någon tid med honom själva, bara vi fackliga så vi kunde ta upp saker utan att företaget hörde (för om man är oense inom facket, så håller man det innanför stängda dörrar för annars kan det bli splittring och företag kan utnyttja det), utan företaget hade satt en "spion" på detta (produktionschefen) som gick med oss hela tiden. Till slut kokade jag.

Herr Löfven och världens bästa ordförande tog ett snack.

Företagets spion lyssnade intresserat (blondinen till höger)

och jag stod som en annan nörd i bakgrunden.

Världens bästa Abdul. Bättre ordförande kan man inte ha!

Nåja. Som sagt så kokade jag när jag insåg vad fan det var för bullshit det blev av hela besöket och jag kunde nog inte hålla igen på det jag ville säga:

Se, hur till och med mitt pekfinger åkte upp i vädret

när jag väl fick min chans att ifrågasätta saker.

Jag fick ur mig det mesta, men fick inga bra svar tillbaka. Han hasplade väl mest ur sig sådana där diplomatiska och svävande saker och det jag fick höra var: "Fortsätt med det du gör. Såna som du behövs inom facket". Uff. Jag blev skitförbannad! Han var ärligt talat ingen stor idol efter det besöket.

Men idag önskar jag honom lycka till. Jag tror han kan bli riktigt bra som ledare. En sådan som Stefan Löfven som faktiskt jobbat upp sig från scratch och vet hur tufft det faktiskt är att leva ett normalt liv och försöka få det att gå ihop. Kanske är det just en sådan här person sossarna behöver för att ta sig upp igen och för att kunna kalla sig för arbetarnas parti igen utan att moderaterna har något att sätta emot?

Jag håller i alla fall tummarna.